Gorilla och orangutang

Just nu hålls en konstutställning på konst av min stad, och där finns mitt verk dock inte med för det har blivit oförväntat refuserat i tävlingen.

Från och med nu ska jag aldrig delta i några tävlingar mera.
Det kostade bara tusen yen att ansöka den här gången, vilket var förhållandevis billigt, och därför fick jag lust att ansöka, men om det kan hända, att ens alster blir refuserat, så har jag inte pengar att använda till att delta. Nej, man måste använda pengar till något mer nyttigt.

Men ändå kändes det, när jag fick tillbaka mitt verk, att det inte var så underligt att det blivit refuserat.

Vad hände mig? Det är inte likt mig. Har jag blivit osäker på mig själv?

Igår läste jag den japanska översättningen av Gorilla av Anthony Browne.

Den var jättebra! Både bilderna och texten var bra, trots att texten är en översättning!

Jag har aldrig sett en hamburgare som såg så god ut!

Detaljerna i bilderna kanhända syftar till symboler eller förklaringar, och det kan enligt mig anses som en nackdel, men man behöver förstås inte tänka på knepiga tolkningar om man inte vill, så jag har ingenting att klaga på.

Det är en utmärk bok.

Framför allt för att den påminner mig om att Pippi Långstrumps skapare (eller namngivare, rättare sagt) Karin Nyman som är dottern till Astrid Lindgren i sin barndom ska ha älskat orangutanger.

Jag tror att oranutanger är modell för Pippi.